Vad inspirerar dig?
1600-talet, prosa, goth, metal och punkkulturen, ärlighet, ockultism, vassa kanter, den katolska kyrkan (med dess estetik), misslyckanden...

Vilken tidpunkt i historien skulle du vilja besöka och varför?
1600-talet, för dess vackra estetik. Och få en chans att besöka den originella "The Dome" (Shakespeares egna teater). Samt 1920-talets Berlin, för att få hänga med Anita Berber! Och 1960 talet, för att få se Jimi Hendrix live!

Du är uppväxt i Torneå. Det känns som ett ganska långt steg från uppväxten i Torneå till burleskscenen i Berlin. Vad har du tagit med dig från Torneå?
Den karga ensamheten, det hårda vädret, överlevnadsinstinkten och viljan av stål (Sisu). De vackra nätterna med sitt norrsken spelar fortfarande bakom ögonlocken när jag blundar. Det är fint att ha med sig Norrland i hjartat.

Hur ser ditt liv ut i Berlin?
Det är ett väldigt färgglatt liv! Jag arbetar mycket inom nattlivet i Berlin - är bland annat en stadig del av den nyavantgardiska konströrelsen "Bad Bruises", som står för personlig frihet i uttryck samt även innefattar en slags sexuell revolution. Att utforska det outtalade och vara fri inom ditt eget uttryck. Det känns valdigt spannande...

Hur gammal var du när du upptäckte burleskscenen?
Oj! Jag tror jag var 12 år gammal och såg det på någon gammal matiné på TV hemma hos min mormor i hennes vardagsrum i Arpela.
Jag är uppväxt mitt ute i skogen, så att vara en liten unge som älskade Evil Knievel var nog en rätt så stor kontrast. Jag måste säga att det dock är mestadels "sideshows" och magi som inspirerat mig mer än det burleska har gjort. Mina största idoler när jag var liten var Harry Houdini samt ovannämnda Evil Knievel. Allt det farliga och det oväntade, det magiska i att göra det omöjliga har alltid tilltalat mig. Siegfried och Roy, med sina mäktiga illusionistkonster var också idoler när jag växte upp.


Du har bland annat samarbetat med Florentina Holzinger och satte upp en show som ni valde att kalla för “Apollon” som bland annat uppfördes i både Berlin som Amsterdam. Berätta lite om den...
Detta var ett koncept som var en blandning mellan teater och samtidsdans, som inspirerats av baletten ''Apollon Musagéte'' av Igor Stravinsky. Florentina Holzinger är koreograf och hon arbetar mycket med det experimentiella inom konsten, vad som bland annat händer när man blandar underhållningsindustrin med sitt glammighet och glittrighet tillsammans med så kallade ''high art''. Jag bidrar med min egen sideshow, hammrar spik genom näsan samt låter personer i publiken dricka cocktails genom ansiktet pa mig. 

Du arbetar mycket i Tyskland. Saknar du Sverige?
Javisst saknar jag Sverige! Men det finns inte en lika stor, varierad scen i Sverige (inte än i alla fall) att arbeta i som artist.
Jag ar en varieté- och cabaretartist i grunden - det finns många olika möjligheter att arbeta med det jag gör här, samt i andra delar av Europa. Berlin är en bra bas för någon som jobbar med det jag gör, för steget ut i resten av Europa är kort. Jag arbetar även mycket i Storbritannien, Österrike, Schweiz samt Italien.


Vad är den stora skillnaden mellan burleskscenen i Berlin kontra Stockholm?
Den största skillnaden ar nog att det inte finns lika många events, skulle inte gå att leva på "burlesk" på samma sätt i Stockholm, 
om man inte anordnar och driver sina egna klubbar. Det är ju samma sak med Berlin, som har fler events, men man får ändå resa mycket - till olika städer runtom i Tyskland samt till andra länder i Europa - och det är ju bland annat det som är det roliga med mitt jobb, att faktiskt få ha konsten som sitt yrke. Vilken fantastisk upplevelse och vilket privilegium det är. Men jag har fått jobba hårt for att komma dit jag är, man har fått "pay the dues" så att säga...


Övriga framtidsplaner?
Att fortsätta med att producera min Electric Sideshow Variety, samt att gå tillbaka till att göra mer musik. Det tycker jag ar roligt...